1995 fick jag min diagnos för ms och fick reda på att jag hade något som kallas primär progressiv ms. Jag åkte genast hem och började ta reda på vad primär progressiv ms kunde innebära. Det såg inte så illa för den närmaste tiden, men på sikt skulle det bli värre – och det blev det. Idag sitter jag i rullstol, har hjälp av hemvården och är drabbad av ett flertal av de vanliga ms-symptomen. Det fanns inte många neurologer i vårt län på den tiden. Nu är de några fler, men det är inte lätt få tag på dem.
Bra eller inte, så läser jag allt på internet om ms. Det finns en flod av information och jag får försöka att bedöma vad som är vettigt eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar